Du var där på deras sida när dom behövde dig när du själv ropade på hjälp ingen hörde dig. Hamnade i fel spår och undrade vart har kärleken tagit vägen. Vem av vännerna där ute var äkta. Vem brydde sig att du hamnat där du gjort. Livet som en värsting var så för en stund men det hela vände lika fort...

Det hela började i skolan med bra betyg, skötte alla läxorna även om dagen var dryg. Varje dag som du vandrade hem, gick du o tänkte.. hade fastnat för en kille. Vågade inte ta steget. Självsäkerheten var låg dom skratta åt dig nästan varje gång ni sågs. Vad skulle du göra för att han skulle börja tycka om dig? Han hängde ju med dom tuffaste. Började fundera hur du skulle bli som dom. För en dag så kanske det var dig han var med och dig han tyckte om. Du bestämde dig för att gå fram o fråga om en femma utan att tänka på vad som i framtiden skulle hända...

Så har man slått sin morsa och kallat henne hora. Oj, vad duktig man är.

Bläddrade igenom dagboken från förra året. Förra året som var det värsta jag varit med om. Detta år kommer bli likadant, I can feel it. Texten är inte vacker, knappast grammatiskt rätt eller nåt. Men det är SÅ jag. So so so so me.

Växt fast i soffan.

Ute lyser solen ibland.

Nästa gång jag ser ut faller vitaste snö mot marken.

Förbryllande regndroppar, kalla intentsägande istappar.

 

För ett år sedan var jag levande. Någonting hände, livslusten dog.

Som en lampa på äldre dagar släktes glöden.

 

Jag är ensam och jag är fattig, jag har ingenstans att gå.

Valet är mitt, vill jag hämnas kan jag det fritt.

 

Vissa vet, ingen förstår, vissa bryr sig inte men ler ändå.