Bläddrade igenom dagboken från förra året. Förra året som var det värsta jag varit med om. Detta år kommer bli likadant, I can feel it. Texten är inte vacker, knappast grammatiskt rätt eller nåt. Men det är SÅ jag. So so so so me.

Växt fast i soffan.

Ute lyser solen ibland.

Nästa gång jag ser ut faller vitaste snö mot marken.

Förbryllande regndroppar, kalla intentsägande istappar.

För ett år sedan var jag levande. Någonting hände, livslusten dog.

Som en lampa på äldre dagar släktes glöden.

Jag är ensam och jag är fattig, jag har ingenstans att gå.

Valet är mitt, vill jag hämnas kan jag det fritt.

Vissa vet, ingen förstår, vissa bryr sig inte men ler ändå.

 

kevin

13 oktober 2009 12:14

finns här om du vill prata

http://www.kokkola.fi

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

FITTA FITTA FITTA.   Jag vill bort härifrån.

Kan man ju undra.

Någon kanske kunde fråga om man skall göra något kul ihop, shopping, hockey.. Men nej, det är alltid mitt initiativ. Will you miss it? ...

It's not so much the painIt's more the actual knifePretending, the picture is perfectI cut myself to sleepI close my eyes for a secondAnd meet a fragile soulI scream to hide that I'm lonelyThe echo calls my nameMake me understand the thought whatever...

Allvarligt. Varför lever man?För som livet är  nu ser jag inte en enda jävla fucking anledning.   Vad har jag gjort idag då?Kastat några glas i väggen, bråkat med morsan. Great life, isn't it.   Varför? VARFÖR? ...